Etikett.

Den dagen gick det inte att spola.
På den flotta personaltoaletten.
Varför hen blev stående där.
Vid den rinnande klosetten.
Med uppspärrad blick.
Se. Att lämna.
I befintligt skick.
Var knappast ett alternativ.
Tvärtom. 
Slutet på ett värdigt liv.
En har väl sitt goda namn att tänka på.
Väntas upprätthålla.
En viss nivå.
Helst utan.
Att trampa på.
Ömma tår.
Lämna.
Ovälkomna spår.
Av sin redan ack så blygsamma existens.
Överskrida.
Den hårfina gräns.
Som skiljer en skötsam medarbetare från en sociopat.
Ofrivilligt.
Skapa ett prejudikat.
Över en så skitig sak.
Blotta tanken.
Gjorde hen måttligt spak. 
Ni förstår.
Tillkortakommanden fungerar ju så.
Särskilt.
På högre nivå. 
Varför hen nu darrade av illamående.
Den dagliga driften.
Alltjämt pågående.
Utanför.
Och så den papperstunna väggen.
Som ju aldrig gör.
Någon glad.
Men så var alltså verkligheten.
Bara föreställ er. 
Snöpligheten.
I denna scen.
Det var då hen kom på.
Den briljanta idén. 
Att fly.
Nej precis.
Inte särskilt ny.
Men likväl fungerande.
Kräver minimalt.
Med planerande.
Bara fotriktiga skor.
Jo. 
Det är viktigare än man tror.
Även.
På flotta kontor. 
En vill ju inte repa parketten på vägen ut.
Det vore verkligen.
Ett snöpligt slut. 
Följaktligen.
Låste hen upp.
Iscensatte.
Sin djärva kupp.
Sprang för livet.
Utmattad av att härbärgera.
Orkade hen inte mera.
Tog till flykten.
Nej.
En vill inte sprida rykten.
Dock.
Var ju hen lika slut som toaletten.
Därav.
Den reträtten.
Och nej.
Inte optimalt för etiketten.
Likväl.
Snabbt överspelat.
Hen hade.
Ändå aldrig velat.
Arbeta på kontor.
Jodå.
Jag tror.
Toaletten går att spola igen. 
Ett litet stambyte.
Och sen.
Var fasaden återställd. 

Ord gör skillnad. Jag skapar kommunikation som skapar förtroende, väcker nyfikenhet och håller över tid – både språkligt och strategiskt.
Mer om detta finner du på Sentence by Nysted. Vi hörs!