Hårfint.

Drömde jag var kung.
Träffade mannen med stora versaler.
Som taget ur.
En av alla dessa musikaler.
HAN som skulle bli mitt VI.
Kärlek.
Som varit en utopi.
Plötsligt.
Så skönjbar.
Enkelt äkta.
Självklar.
Och ja.
Osedvanligt fräck frisyr hade han. Min kille.
Nästan.
Så jag ville.
Skaffa samma.
För att ytterligare. 
Anamma vår relation.
Och livet.
På min tron.
Som ju hade varit.
Enahanda.
Nu skulle jag.
Äntligen landa.
Skrika ut.
Att ensamheten var förbi.
Ställa till.
Med ett hejdundrande frieri.
Hjärtat i brand.
Be om hans hand.
Vi två.
Tillsammans motmellanmjölken land.
Framåt.
Med trendig frisyr.
Men där någonstans.
Gick allt överstyr.
Hovet ringde.
Sade. Du. Det här med din killes hår.
Går.
Bara inte.
Du förstår.
Den typen av nymodighet.
Är inget vi lyfter fram.
Här måste vi dra alla.
Över en kam.
Att vara regent ställer sina krav.
Gustav Vasa.
Hade vänt sig i sin grav.
Hade han fått se detta spektakel.
Nej. Vi kräver en regelrätt page.
Om inte.
Sänker vi ditt apanage.
Ransonerar dina praliner.
Ja.
Vi har våra doktriner.
Tillika en tradition.
Att följa.
Liksom.
Alla skäl att dölja.
Verkligheten som den faktiskt ser ut.
Och där.
Hade drömmen kunnat ta slut.
Hela mitt inre på ända.
Tänkte.
Vad f-n ska nu hända.
Med den storslagna kärleken.
Och kan man inte ens få ha sitt hår ifred.
Ve och fasa.
Då är hela världen sned.
Jag vill kliva av.
Inget att resonera. Om.
Jag vill genast abdikera. Som.
Kung över mellanmjölk.
Hovet svarade.
Men kära nån. Vilken dramatik.
Du är dig verkligen.
Inte lik.
Den här mannens frisyr har tagit ditt förstånd.
Lång historia kort.
Vi gick en och annan rond.
Tills hovet slutligen föll till föga.
Trots att.
Oddsen inte var höga.
Och sällan är.
I mellanmjölkens förlovade land.
Men med jämna mellanrum.
Glimmar det till litegrand.
Hoppet tänds.
Idealen vänds.
Kärleken vinner.
Och för övrigt.
Vad finns det inte att gilla.
Med en kung.
I hockeyfrilla.
Vid slutet av dagen.
Hänger det inte på håret.