Livsåskådning.
En personlighetstyp som
fascinerar.
Kanske du känner igen.
Den där hen.
Som "ska bara".
Hen som alltid.
Kommer svara.
Att hen "inte visste".
Att man ska stanna vid stoppförbudet.
Som "inte visste".
Det var strikt
förbjudet.
Som aldrig hört brandlarmet förut.
Som "inte visste".
Det är då man
springer ut.
Ur den brinnande byggnaden.
Nej.
Jag "visste inte" att det fanns en utrymningsplan.
Jag "skulle bara".
Bygga en jättestor svan.
I papier maché.
Vänta.
Och se.
Lösa veckans fredagskryss.
Upptäckte.
Brandbilen nyss.
"Visste inte" att det var så himla brått.
Hen som.
Inte begriper nått.
Om etikett.
Visst.
Inte alltid så lätt.
Men.
Snälla.
Lilla vän.
Du "visste inte" att bordet
var reserverat.
Du "skulle bara".
Ytterst koncentrerat.
Teckna ner en existentiell sak.
Men så.
Fick du smak.
För årgångsvinet.
Bläddrade igenom.
Det creddiga inredningsmagasinet.
På den soliga uteserveringen.
Gav dig in.
I den senaste summeringen.
Av konflikten i Gaza.
Upptäckte sedan.
Till din fasa.
Att din bil.
Väckte förtret.
Ja usch.
Du "visste inte".
Det.
Att man inte får parkera där.
Precis utanför.
En affär.
Du "skulle bara".
Äta din dessert.
När det kom ett sjukt viktigt
jobbsamtal.
Blev därpå tvungen.
Att slå en trippel
saltomortal.
För att fira din löneförhöjning.
På NN:s privata garageuppfart.
Du tänkte.
Flytta dig såklart.
"Skulle bara".
Fånga ögonblicket först.
Släcka din.
Ofantliga törst.
Låtsas.
Som att det regnade.
Allt medan.
Du ägnade.
Dig åt dig.
För tänk att.
Det har slagit mig.
Här tycks ingå.
Ett visst mått av
arrogans.
För visst är det väl så.
När hen får en
chans.
Att förklara.
Varför.
Hen "skulle bara".
Tycks det.
Alltid vara.
Någon slags
akut situation.
En kränkt.
Indignerad ton.
Som vädjar till din
medkänsla.
Törstar efter förståelse.
Som ryggar undan.
Vid minsta förebråelse.
Hen "visste ju inte".
Att nummerlapp är
för alla.
Hen "skulle bara".
Köpa en lunchfralla.
Ledigt småtralla.
På en låt av Kent.
För varje gång.
Det har hänt.
Tänker jag.
Här saknas självinsikt.
Taktkänsla.
Som ju kan vara av vikt.
I det sociala spelet.
För vems.
Är annars felet.
På den intima föreställningen.
Där fotografering ej är tillåten.
Knappt.
Sitter alla ner i båten.
Förrän en åskådare river av en
bildserie för Instagram.
Och självklart.
Har informationen
inte nått fram.
Till just den.
Spontane.
Hen.
Som urskuldar sig.
Och sen.
De bevingade.
Orden igen.
Jag "visste inte".
Att bilder inkräktar
på integriteten i dag.
Har jag kanske.
Brutit mot någon lag.
(?)
Jag "skulle bara".
Tagga en vän som också dansar alternativ dans.
Jag "skulle bara".
Ge honom en chans.
Att bättra på.
Sina steg.
Jag jobbar som.
Strateg...
(...)
Vad kan man säga.
Visst är det fascinerande.
Ja.
Faktiskt så enerverande.
Att jag också vill testa.
Gå in för.
Att fresta.
Andras humör.
Du förstår.
Jag rår inte för.
Jag "visste inte heller".
Att det var rödljus som gällde.
Jag "skulle bara".
Torka av brillorna när
det smällde.
Du vet. Jag har starr.
Men nu måste jag kila.
Men du.
Kan väl deala.
Med
försäkringsbolag.
Och polis.
Dom kommer ganska snabbt.
Vanligtvis.
"Jag ska bara".
Grunna vidare på det här med evolutionsteori.
Själva kontexten.
Vi trots allt lever i.
Jag "visste inte".
Att individer inom en och samma art.
Skulle bete.
Sig så oförutsägbart.
Åt.
Tack.
Och förlåt.

