Tendenser.

När.
Började alla.
Gå av. I fram. På bussen.
Undrade hon.
Som klev på. Vid slussen.
Det finns väl ändå regler.
Över hur saker skall vara.
Bagateller. Måhända.
Men det är inte så bara.
Att riktlinjer.
Inte gäller.
Ställer.
Till det.
För laglydiga resenärer.
Tillika. 
Samvetsgranna karaktärer.
Som aldrig skulle drömma om. 
Att överträda dessa sfärer.
Filtret. 
Av vardagliga barriärer.
Allra minst då.
Gå av.
Där man. Går på.
Det borde.
Folk förstå. 
Eller.
Begriper de inte.
Hur systemet fungerar.
Vet de inte.
Hur snabbt det eskalerar.
Ja.
Rent av havererar.
När man bryter.
Det oskrivna.
Kör över.
De undergivna.
Ger andra mandat. 
Att bestämma.
Bussen.
Är minsann inte hemma.
Inte en svettig hushållsost.
Man gladeligen hyvlar snett.
Bara för att.
Det är så förbaskat lätt.
Att köpa en ny.
Inte den dyra superkrämen.
Mot gråblå vinterhy.
Som du struntar i.
Bara för att.
Du inte orkar.
Bussen.
Är inte tandkrämen. Som torkar.
I tuben utan lock.
Inte heller.
Grannen med vidöppen morgonrock.
Ja.
Han som lever för. Nakenchock.
Bara för att.
Han går igång.
Jodå. 
Listan kan göras lång.
Men du vet.
Att inget av det.
Gäller.
Ställer.
Samma krav.
Som att rulla fram.
I kollektivets nav.
Har de aldrig åkt buss.
Rent utav. 
Tänkte hon.
Den präktiga resenären.
Med den plötsligt skitnödiga karaktären.
Betraktade dem. 
Som gick av. Där man faktiskt. Borde gå på.
Möjligtvis. Är det bara så.
Tänkte hon.
Att det är jag. Som missuppfattat.
Strukturen.
Jag alltid uppskattat. 
Inte längre.
Gäller.
Ställer.
Till det.
Fast jag egentligen inte.
Vill det. 
Kanske.
Är. Av och på.
Samma sak.
Kanske.
Är Fram. Synonymt. Med bak.
Tanken svindlar ändå.
Mumlade hon.
Och gick av. Där man. Går på.